Allt har varit jobbigt ett tag och jag orkar inte tänka på det, fast jag gör det ändå. Alldeles för mycket känslor och tankar. Varför, varför, varför kan inte livet bara vara enkelt och utan komplikationer och svårigheter? Det hade gjort det så mycket roligare att leva än att hela tiden tänka och känna alldeles för mycket och för ofta. Kanske bara jag som är känslig, vad vet jag?

Mög och allt som hör till.

 

Urgh, jag måste verkligen försöka vända på dygnet. Att sitta uppe till klockan fyra på morgonen två dagar i rad känns inte bra, även om jag pratade med min man i nästan en timme i natt. Klockan fyra är fortfarande för sent. Speciellt om jag ska orka upp pissetidigt på lördag för att kunna skriva högskoleprovet och sedan åka till mannen i mitt liv. Kommer bli en fruktansvärt lång dag; upp runt sju på morgonen, in till stan och vara på plats innan halv nio, skriva prov fram till typ klockan fyra, gå ner till stan, ta tåget till Kristianstad och vara framme vid halv nio. Åh, va roligt! Men jag gör allt för att få träffa honom tidigare.

                              

Veckans musikmissbruk har varit följande~~ KAZAKY!! En väldigt speciell grupp, men gawd jag älskar dom! Helt fantastiska! Lite pinsamt är det dock att de ser bättre ut i 14cm stiletter än jag gör.



 

Hemma igen efter ett par mycket trevliga dagar hos ett stycke Mija och ett stycke Benny.  Började torsdagkvällen med ett besök i kyrkan på skärtorsdagsmässa. Mycket, mycket trevligt. Kanske borde masa mig till kyrkan lite oftare. Om jag kan. Troligtvis inte. Men ändå. Hur som helst - för att återkomma till det jag pratade om - efter att kyrkan fått finbesök av Mija och mig så blev det till att gå hem och fixa till något att äta. Tacos sådär efter klockan nio på kvällen gör väl inget? Gott var det i alla fall.

I fredags gjorde vi väl inget speciellt egentligen. Tittade på The Passion of the Christ och jag som är så blödig började ju såklart att lipa. Många känslor! Men filmen var bra i alla fall. Var vi i stan i fredags? Jag vet inte...

Lördagen spenderade vi på Gekås och jag hade ont i fötterna så jag vill dö lite. Fick nödköpa mig ett par ballerinaskor för att kunna gå, fast nu har jag istället skoskav från dom skorna! Men men, shit happens! Mija-mys var en ängel och köpte nagellack och sån där rolig nagelkaviar till mig samt shampo och balsam. Och en duschcreme. Thankies dear. (Sen har jag fått lite nya underkläder av Benny också, men när vi var i stan minns jag inte. Hurra för mitt superminne!!)

Annars har vi bara varit sådär supersociala och häckat framför varsin dator men haft trevligt ändå; lyssnat på Mora Träsk, asgarvat åt det här och ätit nachos med chunky salsa och gått ner till stan för att handla mer salsa och nachos på kvällen när vi insett att det vi hade inte räckte.

Ja, och det är nog vår helg i ett nötskal skulle jag tro. Har säkert missat något och skrivit fel aktivitet under fel dag - what ever! Men nu är jag i alla fall hemma igen och känner mig lite som ett ufo och undrar vart jag har hamnat egentligen. Mitt hem känns stelt och tråkigt och bara allmänt mög.


                              

På lördag är det dags för vårens högskoleprov. Woho! Gissa vem som inte har tränat någonting!? Men det löser sig nog ändå. Än så länge är jag inte nervös. Det kommer säkert på fredag kväll eller lördag morgon eller nåt sånt. Får väl bara hoppas att det går bättre än förra gången. Fast vad gör det om det går sämre än i höstas? Jag får ju ändå behålla det resultatet om det går dåligt på lördag.

                              

På måndag far jag till mannen i mitt liv. Jag längtar redan och klättrar lite lätt på väggarna efter honom. Jag? Saknar honom? Pffft! Vad får dig att tro det? Jag skulle ju bara kunna döda för att få ha honom här just nu och pussa och krama och bara ha det allmänt mysigt med. Men jag får helt enkelt vänta till på måndag (men det är ju en hel vecka kvar!) innan jag får göra något åt det jag vill. Fast jag antar att det är värt att vänta eftersom jag får ta med honom hem också. Sen att jag vill ha måndag nu är ju en annan femma...


                              

Och ångesten kom som ett brev på posten när jag kom hem. Jippie. Men det löser sig nog.