Ja, imorgon far jag till Göteborgs universitet för en introduktion i min japanskakurs. Ska nog bli trevligt. Vi ska få information en stund, sen blir det fika i hela tjugo minuter innan vi ska ha vår första och enda lektion på universitetet. Vi ska lära oss ひらがな hiragana. Tråkigt för mig som redan kan det som ett rinnande vatten. Nästan. Förutom det faktum att jag fortfarande blandar ihop de som är lika varandra så kan jag dom.

Men sen är jag ju även smartast i världen - jag har glömt att beställa en bok som vi ska använda oss av i första delkursen som börjar på måndag. Så jag får snällt masa mig till bibblan på måndag och låna den förbannade boken. Känner inte riiiiiktigt för att köpa en bok om grammatik som kostar 200:-. Vet inte riktigt om min plånbok skulle tycka om det speciellt mycket efteråt. Känns bättre att låna den. Om den finns inne när jag behöver den. Annars blir jag ledsen. Gah.

Och för att prata ännu mer plugg - jag har fortfarande inte fått något schema från Linnéuniversitetet, så jag har inte en susning om vad jag ska göra nästa vecka! Lagom frustrerande måste jag medge.

                              

Mitt älskepälsk åkte hem idag. Får se när vi ses nästa gång. Antagligen om någon månad eller så. Han tycker det är bättre att jag får vara för mig själv i början av allt mitt plugg. Och jag tror han har rätt. Får väl ha lite tid att landa bland alla böcker jag kommer ha och måste läsa. Möh.

Men - för att spy ur mig saker som ingen bryr sig om men som jag måste få ur mig någonstans - jag mår dåligt för att han mår dåligt. Punkt. Han är alltid jättestressad och mår psykiskt dåligt av det och ända sedan han var sjuk när jag var hos honom så har han ätit jättedåligt och jag tycker inte om det. Nej, rättelse - jag hatar det. Han äter jättelite och har ingen aptit säger han. Och äter jag mer än honom, vare sig det är en halv macka mer än honom, så mår jag dåligt över det för att jag ätit mer, så då går jag och får ångest och blir jättedeppig och nere och känner mig tjock. Jag blir bara så orolig för honom när han inte är som han alltid varit annars. Det får mig att må dåligt för jag vet att jag inte kan hjälpa honom eftersom han inte vet varför han mår som han gör. Och han vet att jag mår dåligt för att han mår dåligt och att han inte kan hjälpa mig eftersom han inte kan hjälpa sig själv. MÖH! Det är en jävla röra alltihop och jag avskyr det verkligen från djupet av mitt hjärta. Jag bara önskar att allt kunde återgå till som det var innan allt gick och blev...jobbigt.

Och inte blir det bättre av att jag jämt och ständigt ställer mig på vågen för att kontrollera om det är okej att äta eller inte; för att kolla så att jag inte skenar iväg med vikten. Jag äter precis vad jag vill (typ) och är nöjd med det. För studen i alla fall. Innan ångesten sätter in och jag önskar att jag kunde trycka fingrarna i halsen för att få upp allt igen. Men jag kan inte. Så istället sitter jag där med min ångest och mår dåligt. Varje kväll jag går och lägger mig så önskar jag att jag inte ätit det där och det där. Varje morgon när jag vaknar och ställer mig på vågen så önskar jag att siffrorna visar lägre än dagen före. Jag drömmer till och med ibland om saker jag skulle vilja göra för att nå dit jag vill. Jag tänker på det jämt, jämt, jämt. Det är till och med så illa ibland att jag inte tillåter mig själv att dricka ett glas juice eftersom det innehåller si och så många kalorier per deciliter.

                              

Juste ja, och sen fyllde jag ju år i onsdags också, såhär på tal om ingenting alls. Inget speciellt med det egentligen. Blev ju bara ett år äldre, fick lite pengar av far och två böcker av min pojkvän och inte ett enda "Grattis-på-21års-dagen"-samtal från varken min mamma eller farmor och min faster. Fan va älskar och omtyckt jag känner mig. Och de där två böckerna får inte plats i min bokhylla om jag inte möblerar om där. Igen. Jag har helt enkelt alldeles för mycket böcker i hyllan och alldeles för många som väntar på att bli lästa. Tretton böcker om jag inte räknat fel. Men det får bli någon annan gång. Jag har massor med böcker i min litteratur & psykologi-kurs som skall läsas. Ca 4000 sidor om jag inte har fel för mig. Jippi.

                              

Så! Nu ska jag inte gagga mer om saker som ingen bryr sig om och som jag bara måste få ur mig och istället gå och skissa ner idéer på en teckning som jag tänkt på ett tag nu men aldrig fått på papper.