Jag hatar att ringa till folk. Spelar ingen roll om det är min pojkvän eller min pappa - jag hatar det! Så igår bestämde jag mig för att jag skulle ringa till ung.mottagningen här i stan för att försöka fixa med mina p-piller och, förhoppningsvis, sluta med dom helt. Men...ringde jag? Nej, det är klart jag inte gjorde. Jag kom inte längre än till "Välkommen till ungdomsmottagningen i Varberg. Tryck 1 för blah blah blah osv". Ja... Det säger väl en hel del? Jag avslutade samtalet när det kom till att jag skulle knappa in mitt telefonnummer. Varför? För jag insåg att jag inte visste vad jag ville ha hjälp med. Eller jo, det vet jag ju egentligen, men jag känner mig bara så dum. Eller jag vet inte. Det är bara jobbigt. Jag måste veta i förväg vad jag ska säga för att det ska komma ut på rätt sätt. Därför ringde jag inte... Men Martina på Eductus har petat hårt på mig med en pinne och sagt att jag måste ringa imorgon och få det fixat. För henne är det mitt prio ett! Och jag kan väl hålla med henne på ett hörn. Det känns ganska viktigt. Så imorgon ska jag ringa och höra mig för. Om jag vågar. Mög.